1 En sång, en psalm av Asaf. (83:2) Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
2 (83:3) Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
3 (83:4) Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
4 (83:5) De säga: "Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn."
5 (83:6) Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
6 (83:7) Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
7 (83:8) Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
8 (83:9) Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
9 (83:10) Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
10 (83:11) dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
11 (83:12) Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
12 (83:13) eftersom de säga: "Guds ängder vilja vi intaga åt oss."
13 (83:14) Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
14 (83:15) Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
15 (83:16) förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
16 (83:17) Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
17 (83:18) Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
18 (83:19) Och må de förnimma att du allena bär namnet "HERREN", den Högste över hela jorden.
