1 För sångmästaren; en psalm av David, (51:2) när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. (51:3) Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
2 (51:4) Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
3 (51:5) Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
4 (51:6) Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
5 (51:7) Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
6 (51:8) Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
7 (51:9) Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
8 (51:10) Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
9 (51:11) Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
10 (51:12) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
11 (51:13) Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
12 (51:14) Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
13 (51:15) Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
14 (51:16) Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
15 (51:17) Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
16 (51:18) Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
17 (51:19) Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.
18 (51:20) Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.
19 (51:21) Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
