1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, (60:2) när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. (60:3) Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
2 (60:4) Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
3 (60:5) Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
4 (60:6) Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.
5 (60:7) På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
6 (60:8) Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
7 (60:9) Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
8 (60:10) Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."
9 (60:11) Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
10 (60:12) Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
11 (60:13) Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
12 (60:14) Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
