1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. (62:2) Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.
2 (62:3) Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
3 (62:4) Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
4 (62:5) De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.
5 (62:6) Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
6 (62:7) Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
7 (62:8) Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
8 (62:9) Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.
9 (62:10) Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.
10 (62:11) Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.
11 (62:12) En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;
12 (62:13) och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.
